Smackebonk.se

Kill Devil Hill - Strange

noreply@blogger.com (Pappa Dread) — Mon, 21 May 2012 17:24:00 +0000

Kill Devil Hill har slängt ihop en första singel, och video, för den kommande självbetitlade debuten som släpps typ vilken dag som helst. Jag har varit enormt peppad på den här skivan sedan Rawk (ja jag ska nämna honom i minst vartannat inlägg) kastade upp en teaser för massa månader sedan. Jag menar, de säger ju att de hämtat inspiration från bland annat Alice in Chains. Hur som. Här har ni en länk till videon. Jag gillar det jag både hör och ser.

http://www.noisecreep.com/2012/05/21/kill-devil-hill-strange-video/

Black Church of Wizard

noreply@blogger.com (Pappa Dread) — Mon, 21 May 2012 17:13:00 +0000

Läste nyss Rawks inlägg om Electric Wizards senaste sjua-släpp (låten är kung!) och kände att jag ville kasta upp en trio omslagsbilder. Black Sabbath inspirerar.

Skyfall - Teaser Trailer

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 21 May 2012 09:14:00 +0000

Casino Royale var den bästa Bond-filmen någonsin. Quantum of Solace var skit. När jag ser denna trailer för Skyfall blir jag peppad. James Bond för helvete!

Prometheus - Elisabeth Shaw

noreply@blogger.com (Rawk) — Wed, 16 May 2012 15:38:00 +0000

Hej! Jag köpte biljetter till biopremiären av Prometheus idag. Det tycker jag att du också ska göra.

Sen har det släppts en ny viral video för Prometheus. Tidigare har vi kunnat se Peter Weylands tal och androidmodellen David 8. Denna gång är det Noomi Rapace karaktär Elizabeth Shaw som skickar ett videomeddelande till Weyland.

DIO - Fade To Black

noreply@blogger.com (Rawk) — Wed, 16 May 2012 12:42:00 +0000

I dagens twitterflöde snackas det mycket om Dios bortgång i cancer för två år sedan. Det var ett tragiskt öde och rensponsen nu som då visar på hur omtyckt han var. Men det jag kommer ihåg mest från när han dog är klippet nedan. Det visar Metallica när de någon dag efter Dios död spelar Fade To Black och tillägnar låten sin idol. Det låter ovanligt bra för att vara nutida Metallica. Mycket därför att versen spelas med akustisk gitarr och att det är ett ovanligt koncentrerat och allvarligt uppträdande från bandets sida. Och publiken är fantastisk. Men framförallt ser man tydligt hur tagna Lars och framförallt James är av situationen. Han lipar ju!

Bring on the Mountain

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 14 May 2012 21:22:00 +0000

Den kanadensiska rocktrion Danko Jones släpper en DVD 13 juni. Jaha, tänker man, ska det vara nåt? Fast detta känns faktiskt som ett riktigt intressant släpp. Först och främst är det en 90 minuter lång dokumentär vid namnet ”Bring on the Mountain” om bandets historia. Bandet har haft en ganska intressant karriär så det ska bli kul att se.

Sedan innehåller DVD:n lite annat smått och gott också:
- 14 liveframträdanden som sträcker sig över hela karriären.
- Alla 19 (!) musikvideor
- The Ballad of Danko Jones – en kortfim med bl a Lemmy och Elijah Wood som är baserad på Below The Belt-musikvideotrilogin.

Sedan tycker jag att Danko Jones ska börja använda hatt igen som han hade från början under sin karriär.

Excision Trailer

noreply@blogger.com (Fredrik Fernlund) — Mon, 14 May 2012 20:21:00 +0000

Electric Wizard - Legalize Drugs & Murder

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 14 May 2012 20:06:00 +0000

Jag har snöat in på doom-genren på sistone. Och efter Sleep-konserten förra söndagen har det blivit ännu värre (en recension kommer så småningom!). Det blir lätt att man fastnar för en viss typ av musik under en tid. För nåt år sen var jag t ex helt inne på AC/DC och plöjde 70-talsplattorna om och om igen. Men nu är det som sagt denna tunga och underbara subgenre till hårdrocken som jag lyssnar på mest.

Jag var på Sound Pollution idag och köpte Electric Wizards nya sjutumssingel Legalize Drugs & Murder. Det är en en tung och skönt medryckande låt från doomveteranernas kommande ännu ej namngivna platta som skall åtnjutas på hög volym. B-sidan Murder & Madness är betydligt flummigare och psykedlisk än singeln och passar utmärkt som just en b-sida.

En hårdrockare som kan sin musik känner direkt igen att omslaget på denna singel är tagen från Black Sabbaths klassiska Master of Reality. Och den tydliga Black Sabbath-hyllningen blir ännu större i och med att de repeterar textraden Children of the Grave i slutet av Legalize Drugs & Murder. Jag ser fram emot skivan.

Spelljammer

noreply@blogger.com (Rawk) — Thu, 10 May 2012 20:55:00 +0000

Spelljammer består av fyra snubbar från Stockholm som spelar långsam, tung musik med influnser från bl a Sleep, Kyuss och Black Sabbath. Släpande och härlig stoner-doom. Det kanske bara är nyhetens behag men jag har inte blivit såhär impad av riktigt tung svensk musik sen när jag hörde Kongh för första gången. Dessutom har de ett fantastiskt coolt bandnamn. Lyssna på de tre låtarna från Vol II nedan som släpptes 30 januari i år. Digga!

<p>&amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;a href="http://spelljammer.bandcamp.com/album/voi-ii"&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;VoI II by Spelljammer&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/a&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;gt;</p>

Metallica - The Struggle Within, världspremiär

noreply@blogger.com (Rawk) — Tue, 08 May 2012 20:59:00 +0000

Nu är det sommar och som vanligt kommer Metallica till Europa för att spela ett par konserter. Igår inleddes turnén i Prag och Metallica spelade alltså för första gången nånsin hela Black Album (något jag har varit sjukt peppad på tidigare). De gjorde det lite oväntade och spelade skivan baklänges, dvs började med Struggle Within och avslutade med Enter Sandman.

Nedan kan man se och höra Struggle Within, den avslutande låten från den svarta skivan som aldrig har spelats live. Hur lät det då? Förvånansvärt bra måste jag säga. Nä, ljudet är inte direkt det bästa men man hör att James röst håller och är riktigt bra och Kirk sätter solot. Det är bra betyg för en låt de aldrig har spelat live tidigare.

Struggle within, you seal your own coffin
Struggle within, the struggling within!

The Soundtrack Of Our Lives live på Circus 29 april 2012

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 07 May 2012 22:08:00 +0000

Med vetskap om att detta med allra största sannolikhet skulle bli sista gången var det med visst vemod jag begav mig till Cirkus för att se The Soundtrack Of Our Lives denna kväll. Det är en mycket märklig känsla att se ett band som ska lägga av. Men även om vemodet fanns där så var jag väldigt peppad också.

TSOOL är alltid en speciell upplevelse live. Jag har sett dem ett antal gånger med varierande kvalité och förra gången jag såg bandet, under Malmöfestivalen mitt på dagen, var det sådär. The Soundtrack Of Our Lives börjar också kvällen på Cirkus lite skakigt. Ljudet är sådär med en del rundgång och varken söndagspubliken eller bandet känns supertända. Men efter ett par låtar är ljudet perfekt och lagom till Big Time, typ fyra låtar in, lossnar det ordentligt. Trots att de går vilse mitt i låten i allt flummande är det en monsterlåt och de tunga gitarrerna lyfter stämningen ordentligt. Efter det är det en fantastisk konsert rakt igenom.

På grund av att det är en avskedsturné så blir det inte ”bara” en vanlig konsert för senaste skivan. Men de låtar som spelas från Throw It To The Universe håller sig dock riktigt bra där Faster Than The Speed Light och You Are The Beginning stod ut mest. Men det är när de spelar sina bästa låtar från hela sin karriär som The Soundtrack Of Our Lives verkligen visar vad de går för. De största höjdpunkterna kommer under Mantra Slider, Sister Surround, The Passover, Instant Repeater '99 och helt fantastiska Second Life Replay där jag är ytterst nära att fälla en tår. Det är få band som får mig att fånle, headbanga och smyglipa under en och samma konsert. Jag har alltid gillat deras kontraster mellan det vemodiga och vackra till deras tunga 70-talsdoftande gitarrer.

Under 21st Century Rip Off går Ebbot ut i publiken och får alla på ståplats att sitta ned och står en halvmeter framför mig och rockar loss i kaftanen och dansar loss med sin stora kroppshydda. Det var häftigt. Ebbot är för övrigt kung och en svensk artist som har nått kultstatus. Jag är ytterst svag för hans sköra men ack så karaktäristiska sångröst. Faktum är ju att alla bandmedlemmar nästan känns som legendarer i den svenska musikscenen. Alla syns på scenen och spelar sin egen roll i laget. Mattias Bärjed är dock bäst och är i storform med sina gitarrposer och hoppsparkar. Dock saknade jag hans röda pyjamasdräkt.

Sammantaget blir det en mycket magisk konsert som jag alltid kommer att bära med mig. The Soundtrack Of Our lives är kungar och jag kommer sakna detta eminenta band!

Bilder från Rockfoto.nu.

Tack för allt MCA!

noreply@blogger.com (Pappa Dread) — Sat, 05 May 2012 22:05:00 +0000

Adam Yauch a.k.a. MCA har gått bort. En tredjedel och därmed troligtvis hela Beastie Boys finns inte längre. Och det känns riktigt riktigt tomt och surt och världelöst.

Jag minns ett fyllesamtal för länge sedan med Erik om hur det kommer kännas när ens hjältar börjar gå ur tiden. Nästan alla band vi dyrkar består av folk som är äldre än oss själva så det är ju så att vi (troligtvis) kommer leva medans en del av dem dör. Hur kommer man reagara när James dör eller när Dave Lombardo lämnar in. Kommer man uppleva herr Reznors bortgång och hur kommer det kännas när Mike Patton inte längre finns. Igår blev det där verklighet. Igår gick en av mina absolut största hjältar , Adam Yauch, bort. Blott 47 år gammal.

Beastie Boys var ett av de första band jag verkligen tog till mig på en såndär hängiven nivå. De var (och är) ofelbara. Allt de gjort är magiskt och jag kunde liksom inte sluta lyssna på dem och jag ville äga allt de släppt. Jag minns att jag periodvis lyssnade på dem varje dag. Jag minns hur jag och min polare Roger nötte ut det videoband han hade spelat in videon till Sabotage på och jag minns hur jag lärde mig åka snowboard till Beastie Boys. En freestyle, ett kassettband, en grupp. Beastie Boys. Beastie Boys musik fick mig att må bra. Om jag säger att deras musik var startskottet på mitt musikintresse så är det ingen överdrift. Och när jag slutligen fick nöjet att se dem lira live på Roskilde 2007 så var det så galet bra att jag nästan kunnat åka hem direkt efter spelningen. Vi snackar kl 22 på festivalens andra dag. Då var jag nöjd.

Det finns väldigt mycket man kan säga om deras musik. Inovativt, bandbrytande, vågat, ja, ni fattar. Det jag anser vara deras absolut största styrka är när de får framföra sin musik live. Då är de ett av de bästa banden på planeten. Tror ni mig inte så ta och kolla in det här klippet från 1999. Det är magiskt.

MCA, tack för allt. Du kommer alltid finnas i mitt och i miljoner andra människors musikhjärtan.

Prometheus ljudpussel

noreply@blogger.com (Rawk) — Wed, 02 May 2012 21:36:00 +0000

Fox släppte idag en 60 sekunder lång ljudinspelning med ljud från Prometheus. Klippet bestod av flera korta ljudsnäpp som var lite huller om buller och baklänges. Ett slags ljudpussel alltså. Någon snubbe har dock editerat och klippt och klistrat och fått ihop detta klipp nedan. Ganska skrämmande och lite otäckt!

Spotify för iPad

noreply@blogger.com (Rawk) — Wed, 02 May 2012 16:00:00 +0000

Nu kommer det en Spotify-app som är optimerad för iPad. ”Det var på tiden!” säger alla iPad-rävar. Själv äger jag ingen iPad men detta är ännu en anledning till att jag vill ha en platta.

Pimpa balkongen

noreply@blogger.com (Rawk) — Tue, 01 May 2012 15:41:00 +0000

Nu är det maj och det betyder att det är sommar. Och då är det även hög tid att pimpa den lilla balkongen!

Före

Efter

Mynta och chokladmynta

Gräslök och rosmarin

Jordgubbsplanta

Bokharabinda. Klängande växt som kan bli 6-8 m hög. Riklig vit blom juli-oktober.

The Dark Knight Rises - Official Trailer #3

noreply@blogger.com (Rawk) — Tue, 01 May 2012 10:09:00 +0000

Denna nya mörka trailer för The Dark Knight Rises ger rysningar. Och obehag.

Hitta bevis på att Batman finns! (The Dark Knight Rises)

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 30 Apr 2012 23:06:00 +0000

Det finns en ny häftig och genialisk marknadsföringskampanj för kommande Batman-filmen The Dark Knight Rises (premiär 20:e juli). Kampanjen presenteras som en läckt Gotham City-polisundersökning på thedarkknightrises.com där ”poliser” får i uppdrag att undersöka 7 sidor med adresser runt omkring i världens storstäder för att hitta bevis på Batman.

Dessa bevis ser ut som en graffitimålad fladdermus liknande bilden ovan som man uppmuntras att fota och lägga upp på Twitter med hashtaggen #tdkr07202012 eller maila till tdkr07202012@gothampolicedepartment.com. Som belöning för att hittat fladdermöss ges bildrutor från den kommande trailern. Dessa läggs upp på tdkr07202012.com. Hänger du med?

Adresserna sträcker sig som sagt över hela världen, men tyvärr finns ingen adress i Stockholm. Fan. Annars hade jag dragit ut i natt och letat graffiti . Men jag antar att Batman är för cool för att hålla till i Stockholm. Men det är kul att se hur folk på Twitter runt hela världen är ute och jagar graffiti-fladdermöss.

Detta visar hur man genom sociala medier och internet kan jobba med marknadsföring på ett coolt och nyskapande sätt!

David Lynchs brudar

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 30 Apr 2012 13:40:00 +0000

David Lynch är en av mina absoluta favoritregissörer och hänger däruppe i toppen tillsammans med David Fincher och Christopher Nolan. David Lynch och de upplevelser jag har åtnjutit av t ex Mulholland Drive, Lost Highway och Twin Peaks är fantastiska. Han är en helt unik regissör som verkligen har ett helt eget bildspråk.

I David Lynchs filmer är det ofta de kvinnliga rollerna som får störst utrymme och blir mest minnesvärda. Han har helt enkelt en förmåga att få ut maximalt av de kvinnliga skådespelare han rollbesätter. Förutom att dessa kvinnliga aktriser ofta gör sina livs roller har Lynch också en förmåga att välja ytterst heta damer. Nedan har jag gjort en lista som listar de mest minnesvärda kvinnliga skådespelerskorna som har varit med i Lynch-rullar, baserat på deras skådespel och deras skönhet och utstrålning.

5. Mädchen Amick

Spelade Shelly Johnson i tv-serien Twin Peaks (1990-91) och Shelly Johnson i filmen Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992).

Mädchen Amick spelade unga Shelly Johnson i tv-serien Twin Peaks, en servitris som jobbar på det lokala restauranghaket Double R Diner. Shelly bor med smygkriminelle Leo som visar sig vara ett svin som misshandlar henne. Jag tyckte alltid synd om denna unga tjej och ville att det ska gå bra för henne. Och så är hon ju också väldigt snygg. Det är hon fortfarande.

4. Laura Dern

Spelade Sandy Williams i filmen Blue Velvet (1986).
Spelade Lula Fortune i filmen Wild at Heart (1990).
Spelade Nikki Grace/Susan Blue i filmen Inland Empire (2006).

Laura Dern är kanske inte den mest bildsköna av alla kvinnliga skådespelare som David Lynch har använt sig utav i sina filmer. Men Laura Dern har spelat roller i tre av herr Lynchs filmer och därmed är hon uppenbarligen regissörens favoritskådis. Hennes rolltolkningar från unga och oskuldsfulla Sandy i Blue Velvet till rollen hon spelar i störda Inland Empire, där hon ändrar och byter karaktär fram och tillbaka, gör henne oförglömlig.

3. Naomi Watts och Laura Harring

Naomi Watts spelade Betty Elms/Diane Selwyn i filmen Mulholland Drive (2001).
Laura Harring spelade Rita i i filmen Mulholland Drive (2001).

Mulholland Drive är en fantastisk film som jag håller som topp 5 filmer genom tiderna och blev för mig en oförglömlig filmupplevelse. Mulholland Drive är David Lynchs stora mästerverk. Och en stor del av detta måste man tacka Naomi Watts och Laura Harrings för pga deras skådespelarinsater. Det är lite fegt att jag väljer två aktrisar på denna placering men det är svårt att välja bort en före den andra här.

Naomi Watts spelar huvudrollen i dubbla karaktärer, dels den naiva, snälla Betty och dels den förkrossade och desperata Diane. Och hon gör sitt livs roll och visar hennes enorma talang som skådespelerska. Samtidigt är det svårt att inte släppa blicken från hennes motspelerska Laura Harring som spelar sensuella Rita och den olyckliga och tragiska kärleksaga som utspelar sig mellan dessa kvinnor. Historien berör extremt mycket.

2. Patricia Arquette

Spelade Renee Madison/Alice Wakefield i filmen Lost Highway (1997).

Patricia Arquette gör sitt livs roll(er) där hon spelar dels den mystiske mörkhåriga frugan Renee och gangstersnubben Mr Eddys blonda snygga flickvän. Patricia trollbindander i dessa två roller som två femme fatales. Det kan inte ha varit en lätt roll för henne där hon varierar mellan att vara sexuell, sårbar och dominerande.

1. Sherilyn Fenn
Spelade Audrey Horne i tv-serien Twin Peaks (1990-91)

Nej, man glömmer inte Audrey Horne. Jag såg lite av serien när jag var liten och förutom att jag tyckte den var extremt läskig så mindes jag Audrey mest. Hon var snygg. Det tycker man också när man ser serien när man är vuxen. Hon manipulerar sina män och får som hon vill. En stark kvinnlig karaktär. Och oförglömlig.

GOD HATES METAL MUSIC

noreply@blogger.com (Fredrik Fernlund) — Mon, 30 Apr 2012 12:37:00 +0000

Prometheus – International Launch Trailer

noreply@blogger.com (Rawk) — Sun, 29 Apr 2012 21:41:00 +0000

Någon kanske tycker att det börjar bli lite tjatigt nu med allt Prometheus-snack. Men det gör inte jag - det kan ALDRIG bli för mycket Prometheus!

Ikväll kom det en ny tre minuter lång Prometheus-trailer. Den är uppbyggd på ungefär samma sätt som den senaste men innehåller en hel del nya spännande glimtar. Största skillnaden mot tidigare är väl att man får lite mer info om Charlize Therons karaktär. Men framförallt så får jag hög puls av denna trailer.

Likt tidigare trailers så kan man också tycka att den innehåller en del spoilers. Det må så vara men jag kan ändå inte låta bli att titta och analysera. Jag är också övertygad om att handlingen inte kommer att vara så straightforward som trailern ger sken av.

En månad kvar.

Walpurgisnacht - Bokrelease & Signering av boken "Döden som gav liv"

noreply@blogger.com (Fredrik Fernlund) — Sun, 29 Apr 2012 20:27:00 +0000

Imorgon den 30/4, på självaste Walpurgisnacht smäller det! Då kommer Leo Flavums roman “Döden som gav liv” att se kvällsljuset för första gången! Jag och Petra på Skulls and Bones har således tagit tillfället i akt och bjudit in vår vän och samarbetspartner Leo Flavum för att fira släppet. Nu bjuder vi även in dig!

Våra dörrar kommer att stå öppna för alla som önskar träffa författaren, få sin bok signerad samt dela denna Walpurgisnacht med oss. Det blir en improviserad sammankomst framför öppen eld ute i det fria med trevnaden som ledstjärna. Det står dig fritt att medtaga, mat, dryck eller varför inte ett musikinstrument! Bålet tänds kl 18:00 under Temyns vakande öga.

Boken kommer att finnas till försäljning. Pris: 229:- (vi kan tyvärr endast ta emot kontanter).

Facebook event: https://www.facebook.com/events/287717257978796/

Välkommen!

Leo Flavum om Walpurgisnacht:

“Jag valde just denna kväll av uppenbara orsaker. För mig, precis som för våra förfäder på denna plats en gång, representerar Walpurgisnacht förtärandet av det som varit och början på något nytt. Att låta elden föra med sig det förflutna - gott såväl som ont, för att bereda plats åt det som komma skall. Låta det gamla skeendena vila och de nya önskningarna spira. Därför såg jag Walpurgisnacht som den naturliga tidpunkten för att släppa “Döden som gav liv”. För mig markerar detta nämligen både ett slut och en början på samma gång. Slutet på min tid med den berättelse jag skapat - början på dess liv ute i det fria, hos er läsare. I era tankar, i era sinnen, i era drömmar. Nu tillhör den inte längre bara mig, utan oss alla. “Döden som gav liv” är redo att begynna sitt liv.”

Om Boken "Döden som gav liv" av Leo Flavum

Döden som gav liv är berättelsen om en pensionsfärdig kriminalinspektör som ställs inför sitt sista fall: Att ta fast den man som på nätterna bryter sig in i fångvårdsanstalter och där tar livet av intagna. Fallet visar sig vara komplicerat, men han vägrar ge upp denna sin sista uppgift i tjänsten. Vad ej kriminalinspektören anar är att den lönnmördare han eftersöker ingalunda är någon man som dödar andra män, utan en amaun - en avatar för döden som blott agerar utifrån sin egen natur. En lieman, som i likhet med sin förföljare börjat känna tvivel inför den egna platsen i världen.

Ty om allt vore skrivet i sten, hur kommer det sig då att en inre molande känsla av att allt inte står rätt till ideligen gör sig påmind? Varför har han därtill dessutom blivit varse något som för en av hans sort är så främmande: Känslor - sådana som annars är förbehållna människorna. Och vad är det för hemlighet som de respektive uppdragsgivarna - ödesrätterska och polisväsende, söker undanhålla såväl lieman som kriminalinspektör? Döden som gav liv är berättelsen om ifrågasättande, vägskäl och konsekvenser. Hur en varelses fotsteg påverkar, inte bara det egna vägvalet, utan ibland en hel världs öde. Hur känslor, ömsinta såväl som själviska, sprider sig som ringar över vattnet. Döden som gav liv är Leo Flavums debutroman.

Den bjuder läsaren på en unik blandning av spänning, fantasi och ifrågasättanden, allt delat med bokens rika persongalleri. Därtill en läsupplevelse utöver det vanliga som ogenerat korsar vedertagna genregränser.

Karaktärer i Boken "Döden som gav liv"

Drakh An Demorath
...är en Amaun. Han ser ut som vilken man som helst, talar precis som vem som helst och skulle kunna vara den som just passerade dig på gatan. Men Drakh är ingen människa av kött och blod, utan snarare en avatar för själva döden. Och står du på hans uppdragslista blir du inte långvarig i denna världen.

Hans uppdrag är att Skörda de själar som av olika anledningar inte är menade att finnas i vår verklighet. I somliga fall även att utradera minnet av att de ens någonsin funnits.

Han är obeveklig, omutbar och följer grundligt sin uppdragsgiverskas önskningar. Detta tills den dag då hon plötsligt försvinner och lämnar efter sig de mest besynnerliga anvisningar.

Åke Granberg
...är kriminalinspektören som närmar sig vägs ände inom sina yrkesverksamma år. Alldeles innan pensionen är satt att inträda får han emellertid ett sista fall på sitt bord: Att ta fast den gärningsman som nattligen bryter sig in i fångvårdsanstalter och där tar livet av intagna - en åt gången.

Han är noggrann, observant och ifrågasätter allt. Sig själv i synnerhet. Men det som allra minst har gått honom förbi är hur kollegor och chefer inom Polisen, ja till och med privata vänner, har börjat bete sig underligt på senare tid. Därtill har han beordrats att agera förkläde åt en yngling, Bronkh, vilket gör det hela än mer komplicerat. Eller är kanske just Bronkh den perfekta kompanjonen i ett fall där ingenting är vad som det ser ut som och där alla regler synes satta ur spel?

Fredrik Ranhammar
...är en småtjuv, hälare och amfetaminmissbrukare samt den andre i raden av fångar att bli kallblodigt avlivad av den besynnerlige fängelsemördaren.

Trots en brottsaktiv period på över 20 år samt fiender i alla läger, kan ingen - varesig polis eller allmänhet, förstå varför just Ranhammar blivit den ökände Fästningsmannens rov. Isynnerhet inte som han några dagar senare skulle ha frigivits och därmed blivit ett mycket lättare offer. Står gåtans lösning att finna i Ranhammars befläckade förflutna eller råkade han bara vara fel man på fel ställe vid fel tillfälle? Ranhammar dog med svaret.

Bronkh
...är den kattfrälste unge mannen med kläder lika besynnerliga som det namn han bär. Hans rappa käft och ständiga ifrågasättanden undgår ingen och han tycks ha känningar precis överallt.

Bronkh var en ypperlig schackspelare i sin barndom och har i vuxen ålder fortsatt att tänka i schacktermer oavsett vad han tar sig för. Är det kanske därför som kriminalinspektör Åke Granberg tvingats ta sig an honom efter order uppifrån? Hur långt sträcker sig Bronkhs nät egentligen och vad är hans sanna motiv?

Jezebel Nordling-Hannasdotter
...är kvinnan ingen riktigt vet varifrån hon kom eller ens när. Hennes synbart vänliga och alldagliga uppsyn bör man emellertid inte underskatta. Bakom den stillsamma fasaden döljer sig en stark övertygelse; Förvissningen om att allt som görs måste vara till gruppens bästa och att ingenting får leda massorna på villovägar.

Jezebel gör man bäst i att inte förarga. Den som ändå dristar sig till att stå i hennes väg får snart nog känna på konsekvenserna.

Sandra Vasilieva
...är tonårsflickan som nyligen lyckats rymma från en ungdomsvårdsanstalt och nu försöker hålla sig undan polisen och de sociala myndigheterna. Samtidigt klarar hon sin överlevnad genom att stjäla och därtill sälja sexuella tjänster till män med feta plånböcker och magra samveten.

Sandra är intelligent och försigkommen. Hon missar aldrig en chans när hon ser den, men låter alltid försiktigheten komma i första hand. Det är denna prioritetsordning som räddat henne från att råka lika illa ut som många av de andra flickorna på anstalten. För man vet aldrig vem det egentligen är man möter därute på vägarna...

Hon är en skicklig manipulatör och mycket duktig på att läsa av människor och situationer. Det djupa hat hon när gentemot vårdare, psykologer och myndighetspersoner - människor med en tvivelaktig fasad av godhet, har tagit bort alla betänkligheter kring att metodiskt dupera sin omgivning närhelst hon anser det ligga i sitt intresse.

En dag begår hon emellertid ett ödesdigert misstag. Ett sådant som aldrig kan göras ogjort.

Pascal Warner
...är förfalskaren och vapenhandlaren som gäckat lagen i åratal.

Pascal och Åke Granberg har visst gemensamt förflutet, då de stått öga mot öga med varandra mer än en gång under åren som gått. Ingen av dem har dock någonsin lyckats få övertaget gentemot den andre och inte sällan har det dessutom visat sig att bådas intressen gynnats av motvilligt ömsesidigt samarbete. Detta har gjort att de numera betraktar varandra med viss respekt, om än knappast vänskap.

Granberg vet att det normalt finns två saker som kan få Pascal medgörlig. Själv har han precis tänkt ut en tredje...

Hans Richter
...är den f.d. signalspanaren som numera innehar en chefsposition inom sin avdelning.

Han är Åke Granbergs mångårige personlige vän och de bägge har genom årens lopp utbytt tjänster sinsemellan närhelst något känsligt varit i görningen.

När Richter emellertid ombeds av sin vän att kontrollera uppgifter i fallet med Fästningsmannen så blir han emellertid varse en serie kusliga samband. Och kanske har han hittat något som han tidigare trott varit hopplöst förlorat sedan länge.

Kim Vallak
...är väckelsepredikanten från den lilla byn Skålmyrtjärn som nyligen häktats och anklagats för inblandning i en serie försvinnanden vilka ägt rum i hans hembygd.

Detta synes emellertid inte bekymra honom det minsta, utan han ler istället milt in i TV-kameror och mot teleobjektiv där han leds genom tingshuset iförd handfängsel. Vallak vet nämligen att detfinns betydligt värre öden att drabbas av än vad någon domare kan tänkas avkunna...

Om Författare, Leo Flavum

Leo Flavum föddes 1976 i nordskåne, men bor sedan några år tillbaka i Gränsfors, Hälsingland. Den som tidigare hört hans namn har med stor sannolikhet gjort detta i samband med musik, vilket har varit Flavums främsta syssla genom åren. Sedan skivdebuten 1995 har han hunnit med att släppa sju album i eget namn samt medverkat som studiomusiker i ett flertal produktioner. Med "Döden som gav liv" debuterar han nu som författare.

Läs förlagets (SenzaVib) författarporträtt av Leo Flavum:
http://wachenfeldt.org/read/bocker/leoflavum/

Detta skriver tidningen HT om Leo Flavum:
http://helahalsingland.se/nordanstig/1.4636625-leo-hittade-hem-efter-100-mil

Hårdfakta:

Namn: Leo Flavum
Ålder: 36
Arbete: Författare, musikskapare och kreativ rådgivare
Familj: Tre katter (Geraldine, Valeria & Immaa)
Intressen: Esoterism, samhällsfrågor och gammal bortglömd teknik
Favoritmat: Min förläggares hemkörda älgste
Dolda talanger: Piratradioentusiast

Leo Flavum om "Döden som gav Liv"

Idén till "Döden som gav liv" föddes på många plan samtidigt.Jag ville berätta en annorlunda historia, en som utmanar det sätt på vilket vi människor föreställer oss tid, rum, liv och död. Och vem är då mer lämpad att blanda in i leken än självaste Liemannen? Jo, möjligtvis de som drabbas av hans framfart: Människorna.Att ta en bunke helt vanliga människor och ställa dessa inför något de omöjligen kan förstå vidden av. Låta dem alla utifrån sin egen plats i livet utmanas, reagera och slutligen agera.Samtidigt ville jag ge läsaren ett äventyr hon sent lär glömma. Jag tror jag lyckades...

Själva berättelsen kom upp i mitt huvud en kall höstkväll när jag satt vid min eldstad, som vanligt eskorterad av kattögon i mörkret samt alla de djur som rör sig i skogen något tjugotal meter längre bort. Inom loppet av en timme hade jag större delen av händelseförloppet klart för mig och ett par dagar senare satte jag mig och skrev.Resultatet finns nu, tack vare en uppmärksam förläggare, på pränt för alla och envar.

Jag kan redan nu giva ett varningens ord och säga att "Döden som gav liv" kräver sitt utav läsaren. Tro inte annat. Tro snarare tvärtom.Närmare bestämt kommer boken att ta din fulla uppmärksamhet i anspråk. Plundra dig på de timmar du trodde dig kunna avvara till allt det där du förmodar dig behöva utföra, avkräva dig det engagemang du aldrig föreställde dig att lägga på ett dött ting. Och när resan väl har nått vägs ände så blir du lämnad ensam. Ensam kvar med frågor, tankar och funderingar. Allt det där som är en boks uppgift att igångsätta....om du frågar mig.
Eller så kan man se det såhär: Det finns de som anser att jag är en fullständigt galen människa. Läs boken så förstår du exakt hur galen jag kan tänkas vara.

Om språket Xhaimeran

Namnet på det språk som amaunen Drakh och hans uppdragsgiverska - ödesrätterskan Fangomaa, talar sinsemellan i "Döden som gav liv" kallas Xhaimeran. Det är ett språk konstruerat av Leo Flavum och är en del i hans fiktiva värld Xhaimera.Språket har en fullt utvecklad grammatik samt i nuläget en vokabulär på omkring 16000 ord. Således är Xhaimeran ett av de mer genomarbetade konstruerade språk som gjorts i den här sortens sammanhang."Döden som gav liv" är dock inte det första tillfälle vid vilket vi kunnat möta Xhaimeravärldens tungomål. Tvärtom.I sin roll som kreativ rådgivare har Leo Flavum flera gånger introducerat Xhaimeran för en intet ont anande omvärld. Den som är bekant med Skulls and Bones olika skallkonstverk vet exempelvis att det följer med Xhaimeriska översättningar av de ackompanjerande poemen.En lite yngre publik - den som lockas utav Alvgrim - Äventyr & Rollspel, lär även den möta språket Xhaimeran under äventyrens gång.Alerim dru ad xana ajun, som en Xhaimerier skulle uttryckt saken!

Temyn - Skapad av Petra Shara Stoor, Skulls and Bones Artwork

Petra Shara Stoors (Skulls And Bones Artwork) skallkreation Temyn kommer att vara på plats vid boksigneringen av Leo Flavums bok "Döden som gav liv". Temyn är även den "skalle" vi ser på omslagets baksida i boken "Döden som gav liv".

www.skullartistry.com

Karta för att hitta hit - Kom och fira boksläppet med oss!

Karta till Skulls and Bones (Fredrik & Petra)

Ytterligare info om Bok och Författare Leo Flavum

www.facebook.com/xhaimeran
www.twitter.com/xhaimeran

Köp boken här:

Beställning: http://wachenfeldt.org/order/Om boken: http://wachenfeldt.org/read/bocker/dodensomgavliv/

Ytterligare info om Skulls and Bones Artwork

www.skullartistry.com
www.facebook.com/skullsandbonesartwork
www.twitter.com/skullartist

Dirty Mischief på SoundCloud

noreply@blogger.com (Rawk) — Wed, 25 Apr 2012 20:54:00 +0000

Jag fick ett ryck och laddade upp våra två gamla demos från 2006 och 2007 på SoundCloud. Dirty Mischief, världens smutsigaste (!) band på sin tid, är kanske inte särskilt superaktivt i dagsläget men vi får se vad som händer framöver. Jag ska i alla fall kämpa för att få igång bandet mer på allvar igen. I någon form.

Epic Movie Night: Vietnam

noreply@blogger.com (Rawk) — Wed, 25 Apr 2012 19:27:00 +0000

Nästkommande helg är det dags igen för en ny storslagen filmkväll. Tre gånger tidigare har jag och två polare kört filmafton och tidigare teman har varit följande:
- Alien (samtliga fyra Alien-filmer, uppdelade i två kvällar).
- Någon typ av 90-talskultfilmstema: Point Break och Pulp Fiction.
- Terminator I & II.

Denna gång var vi överens om att vi skulle se klassiska krigsfilmer och vi valde att banta ner urvalet till Vietnamkriget. Valet föll på följande tre extremt klassiska filmer med tre klassiska regisörrer:

Plutonen (Oliver Stone)
Apocalypse Now (Francis Ford Coppola)
Full Metal Jacket (Stanley Kubrick)

Till detta kommer vi att givetvis dricka någon av följande (eller båda!) Vietnamesiska ölsorter:

Hue Beer
Saigon

Maten diskuteras fortfarande men det är möjligt att det tas med käk från något Vietnamesiskt hak i stan.

I love the smell of napalm in the morning!

Storm Corrosion - Drag Ropes

noreply@blogger.com (Rawk) — Tue, 24 Apr 2012 15:45:00 +0000

Nedan kan man spana in videon till Drag Ropes, som är förstaspåret från Storm Corrosions självbetitlade debutalbum som släpps 7 maj. Denna skiva är alltså det omtalade samarbetet mellan de überproggresiva snubbarna Mikael Åkerfeldt (Opeth) och Porcupine Trees frontman Steven Wilson. Upphovsmännen själva har beskrivit skivan som en avslutande del efter Opeth Heritage och Wilsons soloplatta Grace for Drowning.

Grace Of Drowning har jag inte hört men Herigate blev jag (efter ganska många genomlyssningar) mycket fäst vid. Därför känns detta mycket spännande och Drag Ropes gör att jag vill ha mer!

Paradise Lost - Tragic Idol (streaming)

noreply@blogger.com (Rawk) — Mon, 23 Apr 2012 18:28:00 +0000

Jag har fått lite olika bud men Paradise Losts nya skiva Tragic Idol släpps visst på onsdag (25:e) här i Sverige. Dock kan man redan nu lyssna på skivan på decibelmagazine.com via SoundCloud. Jag försökta lägga in koden direkt i blogginlägget men det fuckade upp Smackebonk totalt av någon anledning när jag använder Google Chrome. Dock funkade sidan bra med IE. Märkligt. Men hursomhelst så länkar jag istället.

Jag kunde givetvis inte hålla mig från att lyssna. Och efter att ha börjat med inledningsspåret Solitary One och därefter magnifika avslutningen The Glorious End (sedan tidigare har jag hört Crucify och singeln Honesty Of Death) reagerar jag som jag så ofta gör när jag hör nytt material med Paradise Lost; jag ryser, får gåshud och dras med i Mackintosh olycksbådande gitarrmelodier. Alla borde lyssna och sätta sig in i Paradise Lost. Det ger så mycket.
.