Jens Kidman och Tomas Haake från Meshuggah hade nyss en ”SURPRISE LIVE WEB CHAT” på Nuclear Blasts kontor där borta i staterna. En 43 minuter lång chatt där de svarar på frågor om nya kommande skivan och massa annat. Alltid kul att se dessa herrar och deras humor. En hel del intressanta svar faktiskt.
24 januari 2012
Mastodon (+ Red Fang) live på Annexet 14 januari
Förband: Red Fang. Jag började lyssna på bandet med deras andra släpp, 2011 års Murder The Mountains. Bra skiva och bra liveband. De har liknande sound som Mastodon men är lite rockigare och lite enklare. De imponerar och jag ser fram emot nästa sväng de kommer hit, då kommer jag också finnas på plats.
Jag såg Mastodon för första gången 2004. Då var de förband till Slipknot och Slayer och trots att jag knappt hade hört bandet innan imponerande de stort och jag har varit ett stort fan sen dess. Sedan den spelningen har de kommit tillbaka till Sverige relativt ofta. Men tyvärr bara på festival- och förbandsspelningar. Och det har gjort mig förbannad för det är inte samma sak. På festival spelar de ofta tidigare på dagen och har ett kortare set och ljudet är inte perfekt osv. Det är helt enkelt inte riktigt på deras villkor.
Men så var de äntligen tillbaka i Sverige, på egen turné och som huvudattraktion. Och min pepp var överdjävulsk. Att arenan skulle bli Annexet var relativt väntat. Mastodon är för stora för Fryshuset men för små för Hovet. Annexet är också i mitt tycke en bra arena och jag har sett grymma konserter där med bl a Nine Inch Nails, Slayer och Mustasch. Bra ljud och bra tryck brukar det vara. Denna kväll var dock Annexet bara halvfullt. Jag tror jag läste att det vara 1500 pers på plats. Detta är märkligt ty Sverige borde gå man ur huse för att se detta eminenta band. Men de får skylla sig själva. De okunniga jävlarna.
Mastodon inleder med senaste singeln Dry Bone Valley där trummisen Brann utmärker sig direkt genom att dels spela fenomenela trummor men även sköta huvudparten av sången (en låt som för övrigt växt till en av mina absoluta favoriter på The Hunter). Och sedan fortsätter de att spela låt efter låt i ett rasande tempo. Mastodon har utvecklats enormt på tio år och detta märks också live när de lirar låtar från hela deras diskografi. Det är extremt mångfaciterrat och varje låt bjuder på en musikalisk resa. Koncentrationen ligger på The Hunter som de spelar nio låtar ifrån. Och ingen låt känns förvånande nog som ufyllnad. Och sen har vi hitsen och krossen i monsterlåtar som Megalodon , Capillarian Crest, Spectrelight, Iron Tusk, March of the Fire Ants och Blood and Thunder och när dessa hårdare stycken framförs kastar jag mig, utan att egentligen tänka, ut i moshpiten gång på gång där jag röjer på som om jag vore 16 år (och ger mig själv härliga blåmärken). Konserten är en lektion i brutalitet, kaos och variation. Och det är så förföriskt. Och Mastodon själva får det att se lekande lätt ut.
Det enda mellansnack som egenligen sägs (vad jag kommer ihåg) är när gitarristen Bill Kelliher säger ”Thank you” efter en låt. Istället låter de musiken tala. Det skulle bli konstigt med mellansnack och publikhets - det känns helt enkelt inte som deras grej. Istället för mellansnack är det istället ofta röstsamplingar som inleder nästa låt. Egentligen är det bara Troy som publikfriar lite genom att några gånger hetsa till handklapp under någon låt eller pekar på vilket gitarrist som ska inleda huvudriffet på nästa låt.
Lite klagomål skall dock framföras. Ljusshowen är ganska sansad där coola lampor i skiftande färger sveper över publiken är vad som står ut. Här förvånar jag mig att de inte lägger mer krut. Mastodon målar upp musikaliska resor genom sina låtar och borde satsa på mer visuella effekter som t ex videoprojektioner.
Trots att man spelar hela 23 låtar så saknar jag följande låtar: The Wolf Is Loose, The Czar och min favorit Mother Puncher. Men man kan inte få allt och då har jag något att se fram emot nästa gång.
Konserten avrundas på ett speciellt men underbart sätt då den udda låten Creature Lives framförs och där allsången tar över.
2000-talets bästa metalband är också ett sjukt bra liveband och detta kommer att vara en av årets bästa konserter när det är dags att summera konsertåret. Nu hoppas jag bara att det inte dröjer alltför länge innan de kommer tillbaka till Sverige. Som huvudattraktion. Mastodon är för bra för att vara förband.
Setlist (som Spotify-playlist):
Dry Bone Valley
Black Tongue
Crystal Skull
I Am Ahab
Capillarian Crest
Colony of Birchmen
Megalodon
Thickening
Blasteroid
Sleeping Giant
Ghost of Karelia
All the Heavy Lifting
Spectrelight
Curl of the Burl
Bedazzled Fingernails
Circle of Cysquatch
Aqua Dementia
Crack the Skye
Where Strides the Behemoth
Iron Tusk
March of the Fire Ants
Blood and Thunder
Creature Lives
Bilder från Rockfoto.nu
Jag såg Mastodon för första gången 2004. Då var de förband till Slipknot och Slayer och trots att jag knappt hade hört bandet innan imponerande de stort och jag har varit ett stort fan sen dess. Sedan den spelningen har de kommit tillbaka till Sverige relativt ofta. Men tyvärr bara på festival- och förbandsspelningar. Och det har gjort mig förbannad för det är inte samma sak. På festival spelar de ofta tidigare på dagen och har ett kortare set och ljudet är inte perfekt osv. Det är helt enkelt inte riktigt på deras villkor.
Men så var de äntligen tillbaka i Sverige, på egen turné och som huvudattraktion. Och min pepp var överdjävulsk. Att arenan skulle bli Annexet var relativt väntat. Mastodon är för stora för Fryshuset men för små för Hovet. Annexet är också i mitt tycke en bra arena och jag har sett grymma konserter där med bl a Nine Inch Nails, Slayer och Mustasch. Bra ljud och bra tryck brukar det vara. Denna kväll var dock Annexet bara halvfullt. Jag tror jag läste att det vara 1500 pers på plats. Detta är märkligt ty Sverige borde gå man ur huse för att se detta eminenta band. Men de får skylla sig själva. De okunniga jävlarna.
Mastodon inleder med senaste singeln Dry Bone Valley där trummisen Brann utmärker sig direkt genom att dels spela fenomenela trummor men även sköta huvudparten av sången (en låt som för övrigt växt till en av mina absoluta favoriter på The Hunter). Och sedan fortsätter de att spela låt efter låt i ett rasande tempo. Mastodon har utvecklats enormt på tio år och detta märks också live när de lirar låtar från hela deras diskografi. Det är extremt mångfaciterrat och varje låt bjuder på en musikalisk resa. Koncentrationen ligger på The Hunter som de spelar nio låtar ifrån. Och ingen låt känns förvånande nog som ufyllnad. Och sen har vi hitsen och krossen i monsterlåtar som Megalodon , Capillarian Crest, Spectrelight, Iron Tusk, March of the Fire Ants och Blood and Thunder och när dessa hårdare stycken framförs kastar jag mig, utan att egentligen tänka, ut i moshpiten gång på gång där jag röjer på som om jag vore 16 år (och ger mig själv härliga blåmärken). Konserten är en lektion i brutalitet, kaos och variation. Och det är så förföriskt. Och Mastodon själva får det att se lekande lätt ut.
Det enda mellansnack som egenligen sägs (vad jag kommer ihåg) är när gitarristen Bill Kelliher säger ”Thank you” efter en låt. Istället låter de musiken tala. Det skulle bli konstigt med mellansnack och publikhets - det känns helt enkelt inte som deras grej. Istället för mellansnack är det istället ofta röstsamplingar som inleder nästa låt. Egentligen är det bara Troy som publikfriar lite genom att några gånger hetsa till handklapp under någon låt eller pekar på vilket gitarrist som ska inleda huvudriffet på nästa låt.
Lite klagomål skall dock framföras. Ljusshowen är ganska sansad där coola lampor i skiftande färger sveper över publiken är vad som står ut. Här förvånar jag mig att de inte lägger mer krut. Mastodon målar upp musikaliska resor genom sina låtar och borde satsa på mer visuella effekter som t ex videoprojektioner.
Trots att man spelar hela 23 låtar så saknar jag följande låtar: The Wolf Is Loose, The Czar och min favorit Mother Puncher. Men man kan inte få allt och då har jag något att se fram emot nästa gång.
Konserten avrundas på ett speciellt men underbart sätt då den udda låten Creature Lives framförs och där allsången tar över.
2000-talets bästa metalband är också ett sjukt bra liveband och detta kommer att vara en av årets bästa konserter när det är dags att summera konsertåret. Nu hoppas jag bara att det inte dröjer alltför länge innan de kommer tillbaka till Sverige. Som huvudattraktion. Mastodon är för bra för att vara förband.
Setlist (som Spotify-playlist):
Dry Bone Valley
Black Tongue
Crystal Skull
I Am Ahab
Capillarian Crest
Colony of Birchmen
Megalodon
Thickening
Blasteroid
Sleeping Giant
Ghost of Karelia
All the Heavy Lifting
Spectrelight
Curl of the Burl
Bedazzled Fingernails
Circle of Cysquatch
Aqua Dementia
Crack the Skye
Where Strides the Behemoth
Iron Tusk
March of the Fire Ants
Blood and Thunder
Creature Lives
Bilder från Rockfoto.nu
Lamb of God - Ghost Walking (musikvideon)
Animerad video till Lamb Of Gods förstasingel. Lite ovanlig men ändå ball.
20 januari 2012
19 januari 2012
Crowdburn - Scary Monsters And Nice Sprites (Skrillex-cover)
Ume-snubbarna i Crowdburn är tillbaka med en ny kunglig video. Denna gång har de gjort en Skrillex-cover. I like it. Han är en duktig på att göra musikvideos den där Erik Engbo.
Förra videon och lite snack hittar du här.
Förra videon och lite snack hittar du här.
17 januari 2012
Meshuggah - Koloss: skivomslag och låtlista
01. I Am Colossus
02. The Demon's Name Is Surveillance
03. Do Not Look Down
04. Behind The Sun
05. The Hurt That Finds You First
06. Marrow
07. Break Those Bones Whose Sinews Gave It Motion
08. Swarm
09. Demiurge
10. The Last Vigil
Och såhär säger Professor Haake:
"As always, we try to take our music in a slightly different direction with each album and with 'Koloss', we feel that we really nailed what we were going for. Organic brutality, viscera and groove all crammed into a 54-minute metalicious treat, best avoided by the faint of heart!!"
"a very pure doom metal record"
DOWN är ju på gång med något väldigt intressant just nu. Istället för att lägga ner en lång tid med att skriva tusen låtar och hänga i studion i ett år för att släppa en fullängdsplatta så planerar de att släppa fyra stycken EPs de kommande fyra åren. Varje EP är också tänkt att koncentrera sig på olika delar av bandets sound. Mellan varje EP-släpp ska bandet åka runt och spela lite som man vill.
Som musikindustrin har sett ut har det ju i stort sett varit ett måste att spela in och släppa en fullängdare, åka ut och turnera med skivan och göra om samma process. Om och om igen. Det DOWN gör nu bryter mot denna standard. Musikindustrin ser ju som alla vet annorlunda ut idag och kanske är DOWNs sätt att släppa nytt material något som blir vanligare framöver. Jag älskar dock album (ett koncept som för övrigt är ganska ointressant för den breda massan som lyssnar på singlarna på topplistan) men jag måste samtidigt erkänna att DOWNs tillvägagångssätt känns väldigt fräscht.
Första EP:n verkar koncentrera sig på bandets tyngd. Kirk beskriver den som ett “heavy-sounding record” medans Phil blåser på lite extra och säger ”a very pure doom metal record”. Jag blir jäkligt peppad hursomhelst. Låttitlarna är följande:
Levitation
Witchtripper
The Misfortune Teller
The Curse Is A Lie
Open Coffins
This Work Is Timeless
Bombus - Biblical - LIVE
Grymt liveklipp på Bombus där de framför sitt paradnummer Biblical. Bombus bör man inte ha missat ty de släppte 2010 års femte bästa skiva.
15 januari 2012
Top news of the week: Tonys cancer, nytt med Metallica och återföreningar (Refused!)
Veckan som gick innehöll ovanligt många stora och intressanta nyheter på musikhimlen. Jag väljer därför att kommentera dessa händelser lite extra med mina egna tankar.
3D-film och ny skiva med Metallica
Det har ryktats om det men nu bekräftar alltså Metallica själva att det jobbas på nån typ av 3D-film. Produktionen är i ett tidigt stadium och något mer än så vill de inte säga. Lars Ulrich verkar vara peppad på Led Zeppelins klassiska film och säger såhär till Rolling Stone:
"Imagine if you took 'The Song Remains The Same', which is 75 percent concert, 25 percent other stuff, and flipped it around. And all the nonconcert footage, instead of being about the band members, is a story that unfolds, set against the backdrop of the concert.”. Låter konstigt!
Intressantare är att Metallica har kommit ganska långt med en ny Metallica-skiva och ska ha skrivit 7-8 låtar. Kirk Hammett säger att skivan inte kommer att vara lika komplex och lång som Death Magnetic utan att det låter som ett tyngre Black Album och att låtarna som de skrivit är mer groove-orienterade. Även om såna här förhandsrapporter inte brukar stämma sådär jättebra så tycker jag att detta låter väldigt intressant. När man tittar tillbaka på Death Magnetic nu så får jag ändå erkänna att många av låtarna hade tjänat en del på att kortas ner. Jag välkomnar absolut kortare låtar.
Återföreningar med At The Drive-in och Refused
Bandet At The Drive-in meddelade i veckan att de har återförenats. Detta överraskade mig eftersom jag inte trodde att Omar och Cedric var sugna på att gå tillbaka till att spela den enklare typ av musik som At The Drive-In ändå är, i alla fall betydligt enklare än The Mars Volta. Men kanske har de hunnit utforska allt de velat med Mars Volta och känner nu att de vill gå tillbaka till den post-hardcore som erbjuds inom At The Drive-In. Framförallt skulle det vara sjukt kul att få se bandet live eftersom det bevisligen var ett djävulskt bra sådant.
En av de största musiknyheterna i veckan, och en av de största som kommer att inträffa i år, är ju att Refused har återförenats. 14 år efter att de splittrades. Det är ett glädjande besked på många sätt. Det känns som att Refused behövs i dagens musikklimat som står stilla och där mycket är så likgiltigt. Förutom deras liveshower behövs deras politiska budskap för att röra upp lite i grytan. Trots att det bara är tio mil mellan Ö-vik och Umeå lyckades jag aldrig se bandet live när det begav sig men det hoppas jag få göra denna gång. Men kan de verkligen leva upp till de extremt höga förväntningarna som folk kommer att ha på Refused? Det blir intressant att se.
Tony Iommi drabbad av cancer
I måndags kom det sorgliga beskedet att Tony Iommi, metalriffets gudfader, har drabbats av lymfkörtelcancer. Det är verkligen ett sjukt tråkigt besked, framförallt med tanke på Black Sabbaths återförening med ny skiva och världsturné. I fredags kom ett uttalande från Tony själv:
"I just want to say how overwhelmed I am with all your messages of support, thank you so much. Well, it's not what I wanted for Christmas, that's for sure, but now I can't wait for the test results to come in and get going with the treatment. It's really good that the guys are coming over so that we can continue working on the album as things are going great in the studio. Well, not much else to say at this time, so thanks again.
Bless you all, Tony”
Kanske ett något lugnande besked men samtidigt säger det inte så mycket egentligen. Man vill ju veta hur pass allvarligt det är. Kommer han att bli frisk? Är spelningen på Stockholms Stadion i farozonen? Kommer man ens kunna göra klart skivan? Jag läste att de nu väljer att fortsätta skriva skivan i London istället för i Los Angeles där de har arbetat tills nu för att kunna anpassa sig till Tonys behandlring. Vi får hoppas på att han tillfrisknar fort och att han blir fullt återställd. Något annat vore väldigt väldigt tråkigt.
3D-film och ny skiva med Metallica
Det har ryktats om det men nu bekräftar alltså Metallica själva att det jobbas på nån typ av 3D-film. Produktionen är i ett tidigt stadium och något mer än så vill de inte säga. Lars Ulrich verkar vara peppad på Led Zeppelins klassiska film och säger såhär till Rolling Stone:
"Imagine if you took 'The Song Remains The Same', which is 75 percent concert, 25 percent other stuff, and flipped it around. And all the nonconcert footage, instead of being about the band members, is a story that unfolds, set against the backdrop of the concert.”. Låter konstigt!
Intressantare är att Metallica har kommit ganska långt med en ny Metallica-skiva och ska ha skrivit 7-8 låtar. Kirk Hammett säger att skivan inte kommer att vara lika komplex och lång som Death Magnetic utan att det låter som ett tyngre Black Album och att låtarna som de skrivit är mer groove-orienterade. Även om såna här förhandsrapporter inte brukar stämma sådär jättebra så tycker jag att detta låter väldigt intressant. När man tittar tillbaka på Death Magnetic nu så får jag ändå erkänna att många av låtarna hade tjänat en del på att kortas ner. Jag välkomnar absolut kortare låtar.
Återföreningar med At The Drive-in och Refused
Bandet At The Drive-in meddelade i veckan att de har återförenats. Detta överraskade mig eftersom jag inte trodde att Omar och Cedric var sugna på att gå tillbaka till att spela den enklare typ av musik som At The Drive-In ändå är, i alla fall betydligt enklare än The Mars Volta. Men kanske har de hunnit utforska allt de velat med Mars Volta och känner nu att de vill gå tillbaka till den post-hardcore som erbjuds inom At The Drive-In. Framförallt skulle det vara sjukt kul att få se bandet live eftersom det bevisligen var ett djävulskt bra sådant.
En av de största musiknyheterna i veckan, och en av de största som kommer att inträffa i år, är ju att Refused har återförenats. 14 år efter att de splittrades. Det är ett glädjande besked på många sätt. Det känns som att Refused behövs i dagens musikklimat som står stilla och där mycket är så likgiltigt. Förutom deras liveshower behövs deras politiska budskap för att röra upp lite i grytan. Trots att det bara är tio mil mellan Ö-vik och Umeå lyckades jag aldrig se bandet live när det begav sig men det hoppas jag få göra denna gång. Men kan de verkligen leva upp till de extremt höga förväntningarna som folk kommer att ha på Refused? Det blir intressant att se.
Tony Iommi drabbad av cancer
I måndags kom det sorgliga beskedet att Tony Iommi, metalriffets gudfader, har drabbats av lymfkörtelcancer. Det är verkligen ett sjukt tråkigt besked, framförallt med tanke på Black Sabbaths återförening med ny skiva och världsturné. I fredags kom ett uttalande från Tony själv:
"I just want to say how overwhelmed I am with all your messages of support, thank you so much. Well, it's not what I wanted for Christmas, that's for sure, but now I can't wait for the test results to come in and get going with the treatment. It's really good that the guys are coming over so that we can continue working on the album as things are going great in the studio. Well, not much else to say at this time, so thanks again.
Bless you all, Tony”
Kanske ett något lugnande besked men samtidigt säger det inte så mycket egentligen. Man vill ju veta hur pass allvarligt det är. Kommer han att bli frisk? Är spelningen på Stockholms Stadion i farozonen? Kommer man ens kunna göra klart skivan? Jag läste att de nu väljer att fortsätta skriva skivan i London istället för i Los Angeles där de har arbetat tills nu för att kunna anpassa sig till Tonys behandlring. Vi får hoppas på att han tillfrisknar fort och att han blir fullt återställd. Något annat vore väldigt väldigt tråkigt.
13 januari 2012
12 januari 2012
Corrosion Of Conformity – två nya låtar
Pepper Keenan är ju mest upptagen med DOWN numera och har därför inte tid med Corrosion Of Conformity. Bandet har dock fått tillbaka trummisen Reed Mullin vilket gör att bandet numera har den klassiska uppsättningen som de hade på 80-talet med bassisten Mike Dean på sång. Trion har spelat in en ny självbetitlad skiva som ska släppas 27 februari. Låtarna The Doom och Time Of Trials från denna kommande skiva kan man lyssna på nedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)